det är svårt att veta när det är dags: att vända hem, att gå tillbaka. att kalla något färdigt. jag har alltid många projekt att arbeta med och sällan känner jag någon lust att slutföra eller leta efter det sista, det som sätter punkt. det är vad det är och jag vet att jag kan ändra det.
när det är dags.
det här är i alla fall en högst ofärdig akvarell, påbörjad igår. arbetsrummet var bara ett fort i tempelstorlek i mitt sinne, jag målar med pappret på ena stapeln av garnkartonger och vattnet och färgen på andra. flyttar mig allt eftersom glödlamporna går sönder, lyfter skärmar för att få ljus.
Gaah! Jag tycker den är klar NU! Supervackert, precis nåt sånt jag skulle behöva hemma hos oss... *host, host* Kram! /Stina
SvaraRadera