aldrig vet jag vilken veckodag det är, men vi landar i vinet och bokhyllorna ibland. de står ju där varje dag men då och då breder de ut sig som ett nytt landskap och det går alltid att dansa även om det är en måndag.
min senaste teknikförälskelse: ett ordentligt skarpt objektiv som är ljuskänsligt nog att kvala in som standardglugg nu när det nästan aldrig är ljust.
här demonstrerar tesla-goethe-rorschach, nyaste projektet, den minimala skärpedjupet.
jag recenserar då och då skönlitteratur och lyrik för Gefle Dagblad. tanken är att texter som de också ska få plats här, så: varsågoda. mer kommer, nyare.
Mia Öström: Den du söker finns inte här
det är svårt att veta när det är dags: att vända hem, att gå tillbaka. att kalla något färdigt. jag har alltid många projekt att arbeta med och sällan känner jag någon lust att slutföra eller leta efter det sista, det som sätter punkt. det är vad det är och jag vet att jag kan ändra det.
när det är dags.
det här är i alla fall en högst ofärdig akvarell, påbörjad igår. arbetsrummet var bara ett fort i tempelstorlek i mitt sinne, jag målar med pappret på ena stapeln av garnkartonger och vattnet och färgen på andra. flyttar mig allt eftersom glödlamporna går sönder, lyfter skärmar för att få ljus.
