Ibland är jag rädd att det ska komma arga mail eller att jag ska uteslutas ur den kulturjournalistiska gosekretsen. Samtidigt längtar jag inte efter något annat. Så tänker jag när jag skriver saker som denna i alla fall, recensionen av Lena Kallenbergs Södermorsor. Jag tyckte mycket om den, modet och ljuset, och det tog mig lång tid att både läsa och skriva. Ovanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar