när det vårades

det finns en tröst i den här vinterns obönhörlighet.


såhär ser den ut.






































eller kanske mer såhär. husnumret, kärleken. spetsgardinen: jag en liten skugga i hans fönster.

bibliotek, ja tack.

jag är bibliotekarie och jag kan inte hålla käft. det är kroniskt, i alla fall det sistnämnda, och kombinationen av de två resulterar då och då i debattinlägg som detta. gott så.

the dreams in which i'm dying

det är kallt. nitton minus och till och med i ödlornas ökenbunkar sjunker temperaturen. men det finns i alla fall alltid vägar ut. och in. böckerna, musiken.

les fleurs du mal

fan vilken borgarblogg det här är ändå. lovar annat än villa, volvo och vovve för 2011.

Södermorsor.

Ibland är jag rädd att det ska komma arga mail eller att jag ska uteslutas ur den kulturjournalistiska gosekretsen. Samtidigt längtar jag inte efter något annat. Så tänker jag när jag skriver saker som denna i alla fall, recensionen av Lena Kallenbergs Södermorsor. Jag tyckte mycket om den, modet och ljuset, och det tog mig lång tid att både läsa och skriva. Ovanligt.

work of nature

idag var jag, kameran och hunden på landet hos vännen Elsa. jag saknar lantlivet intensivt just dagar som denna och vet att den här flytten var den första i riktning bort från stan. och hos Elsa: mörkerpromenader genom orörd snö, varmt kaffe vid kakelugnen. tystnaden. den är på ett annat sätt än i stan även om här är lugnt. platsen mellan tystnad och ljudlöshet som bara existerar på landet.


Winston, cockerspaniel.























Eddie, Elsas whippet.

Vilma, dalmatiner.























Tilda, perser.























Cedric, ragdoll.