ledan&det

det nya året bjuder inte på någon fotografisk inspiration. istället jobbar jag med grafik, linosnitt, kopparstick. det är en kurs jag läser vid universitetet och jag älskar de nya teknikerna. hur det aldrig blir som man tänkt sig. snart kommer vi in på en fotografisk del, analog, och då hoppas jag kunna visa mer här. tills dess.

duck up för det nya året

årets första dag andas vårhopp, efter åtta veckors ogenomtränglig iskyla är det bara nollgradigt och lite blött men ändå klart och friskt.























vi var vid sjön och matade ankorna i eftermiddags, de verkade sådär nöjda med vädret och kom flygande/vaggande som en liten armé mot oss (och brödpåsen). jag tycker mycket om ankor, de liknar hönor som är ett av mina favoritdjur. goda, uppfordrande och nyttiga. ett hönshus är bland det första jag ska bygga när livet levs på landet igen.

när det vårades

det finns en tröst i den här vinterns obönhörlighet.


såhär ser den ut.






































eller kanske mer såhär. husnumret, kärleken. spetsgardinen: jag en liten skugga i hans fönster.

bibliotek, ja tack.

jag är bibliotekarie och jag kan inte hålla käft. det är kroniskt, i alla fall det sistnämnda, och kombinationen av de två resulterar då och då i debattinlägg som detta. gott så.

the dreams in which i'm dying

det är kallt. nitton minus och till och med i ödlornas ökenbunkar sjunker temperaturen. men det finns i alla fall alltid vägar ut. och in. böckerna, musiken.

les fleurs du mal

fan vilken borgarblogg det här är ändå. lovar annat än villa, volvo och vovve för 2011.

Södermorsor.

Ibland är jag rädd att det ska komma arga mail eller att jag ska uteslutas ur den kulturjournalistiska gosekretsen. Samtidigt längtar jag inte efter något annat. Så tänker jag när jag skriver saker som denna i alla fall, recensionen av Lena Kallenbergs Södermorsor. Jag tyckte mycket om den, modet och ljuset, och det tog mig lång tid att både läsa och skriva. Ovanligt.